Jag har hört på stan att vi snart går under Det kommer alltid vara över för mig Som en annan sång, ett annat liv, allt som var vi Men när jag hör din röst, och ibland ändå Är det som att det blåser från ditt håll och jag kommer inte loss Jag tar mig ingenstans för gatorna, husen här och mänskorna märker att jag går här utan dig stenarna, fåglarna, dom svala kala träder säger ”vänd dig om och lär dig allt igen” Har vi skiljt oss femton gånger nu? Har vi sett allt? Livet pågår utanför en dörr eller nedanför ett fönster, men inte här Mänskor, Mänskor överallt, på första sista resan men när det blåser från ditt håll minns jag bara en för gatorna, husen här och mänskorna märker att jag går här utan dig stenarna, fåglarna, dom svala kala träder säger ”vänd dig om och lär dig allt igen” Förlåt, förlåt Alla frågar vart du är, och vad du gör och om det är nånting för gatorna, husen här och mänskorna märker att jag går här utan dig stenarna, fåglarna, dom svala kala träder säger ”vänd dig om och lär dig allt igen”