Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad Hon har börjat på en ny roman Det mörknar över ån och över TV-tablån, och det är leda och slentrian
Hjärter Dam, du var så tyst, tills du blev kramad och kysst Nu har du fått din kära livskumpan En soffa på rea och en nyrenoverad trea i Stångåstan
Nu skulle du få börja om på den nivån och bli stadgad, trygg och hemtam Men när hösten skingrat myggen kommer klådan inifrån Det både isar och bränns, ja jag vet hur det känns Hjärter Dam
Det finns så mycket att förlora, dina drömmar är så stora Här är gatorna alldeles för små Här sitter alla på kafé och säger: "Ingen idé, det är för sent ändå" Dina chanser blir allt färre, och ditt tvivel bara värre På kafé finns ingen hjälp att få Klådan bygger bo och du får ingen lugn och ro här ser du tågen komma och gå Och all din trygghet stramar allt för tätt inpå Det isar och det bränns Och du letar efter gråa dagars själ att skynda på och vill byta planet Hjärter Dam, jag vet hur det känns
Det finns en fagrare glans, någon annanstans Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå För du får ingen tröst, av din inre röst Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på
Depressiva episoder och maniska perioder Vissa klarar sig utan extas Andra springer fatt och blir nervösa och får spatt om inte livet är ett kul kalas Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad Inget äventyr att leva på KAS Du måste sänka dina krav, eller vinna på trav, om du ska komma i fas Och sådan leda bryter ner en bra frisyr och du blir tråkig, ful och trött Och du samlar dina spöken i Komvux kursbroschyr och blir bitter och lam Hjärter Dam, dina blommor har dött
Lyckan kommer, lyckan går, och det är långt till nästa vår Nu faller löven över Stångåstan Nu sitter alla på kafé och snackar skit och dricker te av gammal slentrian Hjärter Dam vänder blad, för en ny eskapad Hon har börjat på en ny roman Det är morgon snart igen, lycka till kära vän skriv om drömmar Hjärter Dam
Det finns en fagrare glans, någon annanstans Du får hoppas som om himlen fanns, och tro och be att det ska gå För du får ingen tröst, av din inre röst Den vill knäcka dig varenda höst, och gråa dagar skyndar aldrig på