Jag fann ej kärleken. Jag mötte ingen. Skälvande gick jag förbi Zarathustras grav i höstliga nätter: vem hör mig mer på jorden? Då lade sig lätt en arm om mitt liv - jag fann en syster... Jag rycker henne i de gyllne lockarna - är det du omöjliga? Är det du? Tvivlande blickar jag henne i ansiktet... Leka gudarna så med oss?