Livsnekad - En Fagrad Karlek; En Vissnad Begivenhet | Текст песни

• Тексты песен
• Livsnekad
• En Fagrad Karlek; En Vissnad Begivenhet

Jag färdas längs ängar av lusta
Trevandes, längtandes efter dig
I form av text tog det sitt slut
Ditt ansikte förvreds framför mig

Genom ridåer av regn jag störtar
I hopp om att finna en väg
Svart och kall asfalt under mina nakna fötter
Ledandes mig djupare in i ondo

I horisonten öppnar sig himlens askgråa valv
Stratus och nimbostratus i obehaglig symmetri
Apati och likgiltighet tar sin rättmätiga plats
Där en gång kärleken och hoppet fanns

Jag har aldrig älskat såhär starkt
Jag har aldrig hatat såhär starkt, såhär starkt

Du skall aldrig lova din andra hälft något
För människan är sårbar och förbrukbar
Än i dag lever jag mitt liv i skuggan
Av olust till den outhärdliga ovissheten inför framtiden

Skrikandes mitt namn, mina minnen

________________________

I travel along fields of fair lust
Rambling, longing for you
In the shape of text it was ended
Your face disfigured in front of me

Through curtains of rain I plunge
With hope of finding a way
Black and cold asphalt under my naked feet
Leading me deeper into evil

In the horizon the skies ashengrey vault is opened
Stratus and nimbostratus in unpleasant symmetri
Apathy and indifferance takes it rightfull place
Where once love and hope existed

I have never loved this strong
I hate never hated this strong, this strong

You shall never promise your other half anything
Because man is vunerable and expandable
Still today I live my life in the shadow
Of discomfort to the unbearable uncertainty of the future

Screaming my name, my memories

Livsnekad еще тексты