Loa Falkman - Vandraren | Текст песни

• Тексты песен
• Loa Falkman
• Vandraren

Vandraren har ingen stans att gå,
när han kommit fram till slutet
Månen färgar alla skuggor blå,
han är ensam kvar där ute
Långt där borta från en enslig gård,
lyser värmen ut i natten
Väcker hungern i hans frusna kropp,
som har levt på luft och vatten

Det gör ont, men gå ändå
du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ändå
du är här, men du kom som en vandrare

Klockan ringer för en ensam själ,
den har lånat röst av döden
Vill den illa eller vill den väl,
när den räknar våra öden
Sluta tänka det är svårt ändå,
du får ta en dag i taget
Vandraren har ingen stans att gå,
om han går vid sista slaget

Det gör ont, men gå ändå
du kan alltid vända om
Det gör ont, men gå ändå
du är här, men du kom som en vandrare

Loa Falkman еще тексты