I mörker jag stirrar med ont bråd i blick Förbannar världen och livet jag fick Då ljuset mig plågat, försvagat och bränt Jag önskar att livet mitt aldrig har hänt
I mörker jag fann den styrka jag sökt Bländad av visdom och skönhet utsökt I skydd under mörkrets eviga fana Döden till sällskap har blivit min vana
Aldrig mer fallen - under ljusets hand Aldrig mer fallen - farväl till livets band Aldrig mer fallen - under lögnens ord Aldrig mer fallen - farväl Moder Jord
Min tillflykt jag fann i dödens borg Befriad från ljuset och livets sorg Kedjad till dess grund, förslavad jag är Med stolthet och styrka dess kedjor jag bär
I mörkret jag fann den styrka jag sökt Bländad av visdom och skönhet utsökt I skydd under mörkrets eviga fana Döden till sällskap har blivit min vana