06. Titanic (Andraklasspassagerarens sista sång) (SÅNGER I TIDEN,2001)
text och musik: M.Wiehe
Det började som en skakning på nedre däck Det fyllde oss väl mer med häpnad än med skräck Vi förstod inte riktigt orsaken till att fartyget sprungit läck Man hade sagt oss att detta var världens modernaste osänkbara skepp
Du tog vårt foto av barnen, dina smycken och din hatt Jag tog en tröja Jag tänkte att havet är säkert kallt När vi steg ut ur vår hytt och såg hur vattnet börjat strömma in såg jag en tår, eller var det kanske en droppe vatten på din kind
Vi följde pilar som angav räddningsbåtens plats Det var på översta däck fast det 'gentli'n var första klass Vi var rätt många men alla tog det ganska lugnt Det var väl bara en herre från tredje klass som trängde sej lite dumt
Vi träffade en man som vi hälsat på förut Han presenterade oss för sin dotter och sin fru När vi kom upp på däck, sa kaptenen att livbåten inte gick att få i sjön Det var visst kedjorna till nån hissanordning som någon hade glömt
Vi gick till baren och fick ett gratis glas champagne Och vi skålade för imperiet och för varann Nu börja' skeppet att sjunka snabbare och dess lutning var ganska stor Många hoppade i vattnet Men vi beslöt att stanna kvar ombord
Sen lämna' råttorna skeppet för att söka sej mot land Men vi stod kvar där på däcket och höll varann i hand Vi tänkte, havet är alltför stort och kallt och vilt Och i dom båtar som satts i sjön, fanns inte plats för en enda till
Sen spela' fartygsorkestern "Närmare Gud till Dig" Det kändes lite fånigt men ändå rätt typiskt för just vår tid Vi har förlorat den allra sista gnuttan hopp Vi går till botten där vi står Men flaggan, den går i topp