Mikael Wiehe - 10. Som en duva (SÅNGER I TIDEN,2001) | Текст песни

• Тексты песен
• Mikael Wiehe
• 10. Som en duva (SÅNGER I TIDEN,2001)

Text och misik: Mikael Wiehe

Jag vakade ensam i natten
i huset där mänskorna sov
Där ute var sommaren gången
och luften var kylig och rå
En fågel flög in genom fönstret
med vingarna röda av blod
Och jag tog den i kupade händer
som en duva
som en duva
Och jag tog den i kupade händer
och huttrade till där jag stod

Den kom som en jagad om natten
en flykting från främmande land
som en som har räddat sej undan
när alla dom andra försvann
Den kom med en doft utav rosor
som någon har trampat itu
och med ljus ifrån slocknade stjärnor
som en duva
som en duva
Med ett ljus ifrån slocknade stjärnor
som någon har stampat till grus

Men den som en gång har levat i frihet
vill ut i det fria igen
Och den som en gång har bli'tt jagad på flykten
kommer alltid att drömma sej hem

En fågel med stukade vingar
har slagit sej ner i vårt hus
med drömmarna röda av rosor
och ögonen fyllda av ljus
Jag vårdar den ömt som ett minne
av nåt som jag aldrig har sett
Och jag vet att min fågel ska flyga
som en duva
som en duva
Och jag vet att min fågel ska flyga
som en duva tillbaka igen

Mikael Wiehe еще тексты