Jag har seglat över haven snart nog i tjugo år Lärt hur dystra dagar kommer och går Alla oceaner har varit mig en vän Och storm på vilda vatten jag aldrig varit rädd
Men nu kallar mig den jord Där i norr den sköna nord Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där Och för mitt inre öga Ser jag skogens stammar höga Vid den plats som för mig kan kallas hem
Brevet från min son kom likt vinden norrifrån En dröm att följa pappa, att gå i faders spår Så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår Och från fårad kind i stillhet jag stryker bort en tår
Men nu kallar mig den jord Där i norr den sköna nord Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där Och för mitt inre öga Ser jag skogens stammar höga Vid den plats som för mig kan kallas hem
Längtans starka vindar bär mig hem Ska aldrig mera lämna släkt och vän I Sverige finns du kvar Jag minns dig kära far
Ung och stursk i sinnet. Inga drömmar sköts i sank Jag matas har med minnen, fast utsvulten och pank Men när vildheten i hjärtat, med ålder viker bort Och tankar om ett äventyr, är att minnas år som gått
Men nu kallar mig den jord Där i norr den sköna nord Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där Och för mitt inre öga Ser jag skogens stammar höga Vid den plats som för mig kan kallas hem
Men nu kallar mig den jord Där i norr den sköna nord Och det tär min kropp och skäl att jag ej är där Och för mitt inre öga Ser jag skogens stammar höga Vid den plats som för mig kan kallas hem