Allt det han ägde, små jordiska ting allt som han hade kärt bars ut ur huset och slängdes omkring som det var ingenting värt Själv var han borta och tur var väll det, gubben var blek och tunn Låg i sin låda av ohyvlat trä, slockna med vidöppen mun
En gång älskade han livet En gång var han stark och ung Kysste den vackraste flickan Kände sig rik som en kung En gång kunde han bestämma En gång var han någons tröst Det var som våren där hemma Plötsligt kom kyla och höst
Han hade planer och hjärtat det brann Framtiden var så ljus Så kom den dag då hans kära försvann och det blev tyst i hans hus Tystnaden spred sig och kylan kom in Snart blev han trött och svag Sörjde en flicka han kallade sin in till sin yttersta dag
En gång älskade han livet En gång var han stark och ung Kysste den vackraste flickan Kände sig rik som en kung En gång kunde han bestämma En gång var han någons tröst Det var som våren där hemma Plötsligt kom kyla och höst
Nu är han borta och huset tömt Snart har man glömt vem han var Borta är vänner och det som brann Snart finns det ingenting kvar
En gång älskade han livet En gång var han stark och ung Kysste den vackraste flickan Kände sig rik som en kung En gång levde han på jorden En gång var han stark och ung Själen såg ljuset och for den ut ur en vidöppen mun