Sommar: Nu det flöjtar om barrverkens yviga man I lavlupna grenar hos furor och gran kådoströmmar störta fram i barkfårors ban Och mossa stammens rot bekransar
Höst: Stormens anderöster genom lövsalen röd Där dvärgbjörkar flamma i den höstliga glöd Den kämpalystne gudom bringar sommaren nöd Fallna löv i vinden dansar
I fröjdestinnad bunad Av fyra makters tid Där hällen ligger runad Av skalder, störst är nordan Och aldrig läggs den nid En konungslig fullbordan
Vinter: Frost har tronat fjällvärld och snöbäddat land kristallisk isöken längs dess strand Fimbulkylan kväver likt en rovriddarshand Blodet tjälas, ty den dräper
Kylan löser sin snara kring insjö och länt Det bittra vargavädret äro försvänt Solens strålar markens lyster nu återtänt Runt åar vattenröken väper
I fröjdestinnad bunad Av fyra makters tid Där hällen ligger runad Av skalder, störst är nordan Och aldrig läggs den nid En konungslig fullbordan