Jag känner dig andas mot min hud
Det måste vara det dom kallar Gud
Jag undrar om jag kan räcka till
Från ingenting alls till nästan allt
Från ensamt och slitet mörkt och kallt
Jag fick dej till låns och allt jag har
Det får du mitt guld
Du när du måste ge dej av
Genom tiden som ska ta dig mot ditt liv
Vet att mod alltid kan skydda dig
Från rädslan att våga det som känns
Från tystnad när orättvisan bränns
Från viljan att ändra på din själ
Och gömma ditt guld
Och om dina tårar vore mina
Och alla mina misstag slapp bli dina
Om jag kunde bära dig förbi
Dom dagar då bröstet ekar tomt
Och nätter i tvivel som gör ont
Men du är din egen och din väg
Ska lysas av dej
Och du när du måste släppa tag
Om nåt stort du ville vara och falla fritt
Minns att stort hjärta ska lyfta dej
Från dyn där dom missunnsamma står
Från hatet som kärlek aldrig når
Från viljan att ändra på din själ
Och glömma ditt guld
Gå alltid för friheten mitt guld
Pernilla Andersson еще тексты
Оценка текста
Статистика страницы на pesni.guru ▼
Просмотров сегодня: 1