Framåt vi skrider i dessa morka tider men det blir ljusare Ju längre tiden lider Jag ser månljuset i dina ögon Och det fyller mig med mod Din blick är allvarlig, beslutsam Skaren är mörkblå och krasar under skidorna Det knäpper i träden - som betraktat oss Intet läte har vi hört Inget svar har vi sett Du och jag är enda Värmen här … Kära skugga
Le gel descend, au fond des os, Et la misère, au fond des clos, La neige et la misère, au fond des âmes ; La neige lourde et diaphane, Au fond des âtres froids et des âmes sans flamme, Qui se fanent, dans les cabanes.
Aux carrefours des chemins tors, Les villages sont seuls, comme la mort.
Extrait du poème « La neige » d'Émile Verhaeren /Extracts from Émile Verhaeren's "The Snow" poem.