Skeppet seglar och vinden blåser nu hissar vi våra ankar vi ska segla till vännen kära den vi har i våra tankar Räck mig nu den snövita handen om du vill bliva min kära och vi ska tacka både fader och mor om vi varandra skall äga
Dagen lider och solen skrider och stjärnorna tändas upp igen inte kan jag till vännen komma varken åka, rida eller gå Räck mig nu den snövita handen om du vill bliva min kära men jag får vänta till sol och sommardag då jag seglar över böljan blå
The vessel sails and the wind blows Now we raise our anchors We’ll sail to our beloved, who is in our thoughts Reach out your snow-white hand If you will be my love We shall thank both Mother and Father if we shall have each other
The day passes and the sun moves across the sky The stars are again lit I cannot reach my beloved, neither ride nor wander Reach out your snow-white hand If you will be my love But I must wait for sun and summer days to sail the bounding main