Av mjödet tagen med kvinnan dragen jag väntar dagen i björnens skinn. Jag stympar armar, jag river tarmar där striden larmar, jag stormar in. Jag mördar björnen, jag matar örnen bland snår och törner, i vind och köld. Stark i anden så väl som handen går jag mot branden för utan sköld.
Korpar, korpar se mig nu korpar, i skenet glimmar blodigt svärd. Korpar, korpar se mig nu korpar, jag skrattar åt min hädanfärd.
Bärsärkagång, bärsärkagång Bärsärkagång, bärsärk. Bärsärkagång, jag går bärsärkagång. Bärsärkagång, bärsärk.
Av fröjden driven, av nordan riven av Odin given min björnahamn. Det är där det gällas, som Odin kallas men en skall falla, jag hör mitt namn. När vargen yla, jag känner kyla av näckens skrattande dödens frest. Ty odlat söner med rikets böner och gråter icket till vinterkvist.
Korpar, korpar se mig nu korpar, i skenet glimmar blodigt svärd. Korpar, korpar se mig nu korpar, jag skrattar åt min hädanfärd.
Bärsärkagång, bärsärkagång Bärsärkagång, bärsärk. Bärsärkagång, jag går bärsärkagång. Bärsärkagång, bärsärk.
Korpar, korpar se mig nu korpar, i skenet glimmar blodigt svärd. Korpar, korpar se mig nu korpar, jag skrattar åt min hädanfärd.