Sådant är livet som nomad Varje kväll en helt ny stad Varje ansikte är nytt Vilda nätter sätter spår Tunga timmar, dagar går och till sist har åren flytt
Och när ångesten och tvivlet kommer till mig Ekar ditt sorgsna farväl
Hur än vägen verkar kort tycks du vara ljusår bort Jag är tvingad dit vinden bär Dit vinden bär
Var gång som vi två skiljs åt vill jag be om ditt förlåt för de vägval som jag tog av de ärr som jag har fått på de vägar som jag gått kunde hälften varit nog
Men du vänter liksom skymningen på natten och din längtan känns i mig
Hur än vägen verkar kort tycks du vara ljusår bort Jag är tvingad dit vinden bär Är jag villsen på vår jord ser jag polstjärnan i nord liksom du är den mig kär Vart än vinden bär
Och när ångesten och tvivlet kommer till mig Ekar ditt sorgsna farväl
Hur än vägen verkar kort tycks du vara ljusår bort Jag är tvingad dit vinden bär Är jag villsen på vår jord ser jag polstjärnan i nord liksom du är den mig kär Vart än vinden bär