Hennes kinder är som rosor och snö, ögon fransar svarta som sot När hon sover så tänker jag på att här har jag valt att slå rot Plötsligt så flyger min själ upp och iväg och ut över stan I natten som är kylig och klar hör jag tankar och ord som jag inte är van.
Hellre vara den som förlorat allt, hellre vara den som förlorat allt Sen är jag oskadd och tacksam tillbacks till min solgula hus och mitt barn.
Varje dag är en gåva från Gud, man kan kalla det frid och fröjd Om jag bara hinner med det jag ska och alla mår bra är jag nöjd Men just när jag tror jag är trygg kommer oron och stör som ett herrelös hund Rycker mig ut ur mitt hem och förvandlar ett liv till en ynklig sekund.
Hellre vara den som förlorat allt, hellre vara den som förlorat allt Jag vill inte byta med nån, jag vill bara sova en liten stund.