Kvinnan Jag Drömmer Om (La dame brune, Georges Moustaki)
För den kvinnan jag drömmer om
För en kvinna jag drömmer om, Hittar jag på En sång i månens sken, Som hon ska få. Och får hon nån gång höra den, Ska hon förstå Att den är en kärlekssång, Gjord för oss två.
Jag är kvinnan du drömmer om, Den du väntat på Ja, jag är kvinnan du drömmer om, Och jag hör på. Så sjung en sång i månen sken, Jag är på väg Din sång ett andetag För mina steg.
På månens skära satt Pierrot I gryningen. På månens skära gav han råd, om kärleken. Ja tyckte att jag var poet, Och allt jag skrev Blev ord om kärleken När vinden ven.
På månens skära satt Pierrot. I gryningen. På månens skära gav han råd , Om kärleken. Du tyckte att du var poet, Och att allt du skrev, Blev ord om kärleken Och vinden ven.
Ja klär mitt hjärtats dam, I fantasin. I en flik av drömmens garn Och morgonbris Henne skänker jag en bädd Emot min hud, Där får hon vila varm och trygg Så skönt och mjukt.
I en flik av drömmens garn, Och morgonbris, Blir jag ditt hjärtats dam I fantasin. Så låt mig lyssna på din sång, Jag är på väg, På väg i gryningen I månens sken.
För en kvinna jag drömmer om, Hittar jag på. En sång i månens sken, Som hon ska få. Och när hon nu får höra den Ska hon förstå, Att den är en kärlekssång Gjord för oss två.
Jag är kvinnan du drömmer om, Den du har kär Ja, jag är kvinnan du drömmer om. Och nu är jag här. Jag vilar gärna på din bädd Här är så mjukt. Så skyddat och varmt och tryggt Emot din hud.