Sancta Poenas - De Dekadentas Dikt II | Текст песни

• Тексты песен
• Sancta Poenas
• De Dekadentas Dikt II

En abstrakt och outvecklad syn, en absurd tanke - ett elakt flin
En viskning från en hjärtlös ton, en berättelse om en förbjuden zon
En optimist med ett nytt liv, sanning svider och skär som kniv
En nyfödd tårlös pessimist, hans plats i världen är vår enda brist
Vid vår glädjekälla är ljuset svagt, här där vårt minne är alltför vagt

Ignorera din tidslösa reflektion, Gud lämnar dig aldrig mer än med tron
Din kärlek är inget annat än en vass patron, vad skulle vi vara utan ammunition?
Du är drömmen jag svär att aldrig drömma igen, vad har du för rätt att veta sanningen?
Du är elden som svor på evigheten, du är liket som svor att bli min vän

Med rätt perspektiv kan vi göra vad som helst, vi kan prisa kärlek - vi kan prisa svält
Vi kan vara Luthers himmelska fanatism, vi kan rädda barnen från sin eskapitism
Vi kan bota cancer och vi kan rädda allt, vi kan skapa feber och fylla sår med salt
Ord i rätt följd är allt jag kan förlora, likt självinsikten hos en brusten hora

Jag vet att du är och förblir min transcendens, dina själlösa ögon är min kvarlämnade demens
Och jag vet att hjärtat dunkar allt för snabbt, dina tonlösa ord är bortom all takt
Du är den färglösa värld jag beundrar ibland, du är den livslösa gråton som dör i Hans hand

Sancta Poenas еще тексты