Vitterland, vitterland Landskapen täcks av din ödsliga slöja Tunga dimmor På skogstjärn och dy de kvar sig dröja Tätt ligger doket Där irrblossljusen spöklikt skimrar Lyktors sken Lockande fjät som förföriskt glimrar Storm och regn Sedan urminnes du manat fram Vitter är ditt namn Ty vitsvepta nejder du förnam