En dunkel väg, genom dimhöljda klippor Skuggor och silhuetter följer min färd Svart är vattnet färgat av synd Långt bortom mänsklig värld
Genom svarta vatten
Ensam jag ror över bottenlöst hav Ackompanjerad av själars skrik Vattnets ondska kallar på mig Med dess djup fyllt utav lik
Dimman den tätnar, ett töcken av dis Ett obehag omsluter mig Någonting okänt tillfångatar min kropp Dess uppsåt vet jag än ej
Genom svarta vatten
Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt Slutet är påtagande när Döden har mig fast i sitt grepp Vad jag var, jag ej längre är
Dimman den tätnar, ett töcken av dis Ett obehag omsluter mig Jag slits ner i vattnet Jag slits ner i vattnet, becksvart och kallt Slutet är påtagande när Döden har mig fast i sitt grepp Jag ej längre är