Solblot - Kommer Aldrig Solen? | Текст песни

• Тексты песен
• Solblot
• Kommer Aldrig Solen?

Första gången i nya landet
svearna möttes til midvinterblot.
Runt i snögade skymningen brann det
på offerstenarna, mörka av sot.
Då steg ett sorl mellan lyfta händer:
"Vart för du oss hövding, som fick vår tro?
Vi äro söner av solens länder.
Vad förbröt sig vår stam att vi här måste bo?
Kommer aldrig, kommer aldrig solen?"

Hövdingens svar över heden ljöd:
"I solens söner, minns vad jag bjöd!
Ren snö edra tält begraver
och det land jag er givit haver.
Och tunga tankar till lärospån,
det blive arvet från far till son.
Bebodd stod jorden, då gav oss Hel
sin ödemark till ägodel.
Kommer aldrig, kommer aldrig solen?"

Och han och hans män blevo gråa av år
och sattes i Uppsala högar,
men än bland hans folk en viskning går
från tunga sinnen och mörka vrår.
"Kommer aldrig, kommer aldrig solen?"