Lätta spår i sanden / lɛtːa spoːr iˑ sanˑdən / Och en vind som smeker ömt / ɔ ən vinˑd sɔm smeːkər œmˑtʰ / Jag är så lycklig att jag fann den / ʝɒˑ eː soˑ lykˑli atʰˑ ʝɒˑ fanː dən / Den lyckan som jag alltid drömt / dən lykːan sɔm ʝɒˑ alˑti drœmˑtʰ / Så, kom närmre mig / soː | kʰɔmː nærˑmrə mɛ̝ʝː / Låt mig värma dig / loːtʰ mɛ̝ʝː værˑma dɛ̝ʝː /
För att du finns / fɶ̠r ad_dʉ̟ː finˑs / För att du kan / fɶ̠r ad_dʉ̟ː kʰanː / Du leder vågorna mot land / dʉ̟ː leːdər voːguɳa moˑt lanˑd / Du river murarna mot världen / dʉ̟ː riːvər mʉ̟ːraɳa moˑt väːɖən / För att du ser / fɶ̠r ad_dʉ̟ː seːr / För att du förstår / fɶ̠r ad_dʉ̟ː fɶ̠ʂʈoːr / Nu lyser himlen, där jag går / nʉ̟ː lyːsər himˑlən dæːr ʝɒˑ goːr / Du tar min hand och visar vägen / dʉ̟ː tɒːr miˑn hanˑd ɔ viːsar vɛːgən /
Och när nu står framför mig / ɔ næ̟ː_ɖʉ̟ː stoːr framfɶ̠ːr mɛ̝ʝː / Då ter sig alting som det ska / doː teː_ʂɛ̝ʝˑ alˑtʰiŋˑ sɔm də skɒː / Så, kom närmre mig / soː | kʰɔmː nærˑmrə mɛ̝ʝː /