Vi satt alltid kvar sist på den lilla baren och lyssnade på musik vi själva valt Jag tror våra tankar sitter kvar än trots allt svammel väggarna svalt
Jag drömde om en gitarr från St Louis om alla toner man kan få ur för det är väl strängarna som låter och fingrarna som bestämmer hur
Vi höll fast varje gång vi skyller inte på nån bara på de som inte förstår Vi har valt den väg vi går och skyller man på nåt lägger man ut alla dagarna på rad det var oxens år som gjorde mig svag
Sanningen om livet kom ikapp oss men jag tog ett språng och slet mig loss det kan inte redan vara min tur det måste finnas nån som håller koll
Vi gick en gång från en kust till en annan bara för att jävlas med en hund nån ropade till oss" Ni måste stanna" det ni gör kan aldrig vara sunt.
Mannen framför er har passerat gränsen men dem som stannade bakom höll mig kvar hjärtat i mitt bröst har tappat känseln men bilden ni ser av mig är likadan