Genom förgängelsens dimmor (Through the mists of corruption)
Osälla körer, omänskliga kall från bortom realismen Dårskapen väcks till liv, köttet svettas ymnigt Något börjar anta form, något bortom livets lönndom Fasan har ett anlete, det bryter genom verkligheten
Omhuldad av vanvettets maror, dessa djupets skökor Kroppen förlorar sin sans, uppbjuden till en vanvettig dans Tills sinnet ej längre bär, lemmar förvridna och utröttade Utmattad, bruten och förlorad, lämnas psyket till förfogan
Leviterar genom hädanfärdens gruvliga töcken Buren av Dem mot mardrömmars slutdestination Ej omsluten av gravens kylande mörker En reslig portal tränger genom förgängelsens dimmor
"Genom mig till de förlorade hoppens högborg Genom mig till den evinnerliga smärtans bråddjup Genom mig till de förtappade själarnas hemvist Du som träder in här, giv upp all din förtröstan"