Den som mig dömt I ord hävdar en gud som sin frände Han säger att han likt ock jag Äro skapt i helig avbild Men de orden är ljugna, ty jag vet Att vi båda är mänskor Men sen skiljer vi oss åt Den ena, han lever i ondskap och lögn
Den andre, han flyr den förstes illdåd Och ej mycket mer oss binder Så skulle orden om hans gud vara sanna Ja, då är guden hans ond, precis som han själv Han säger sig hava fruktan inför herren Men i sin tro skall han bli stärkt Av alla de ting så räds han mig mest Ty var natt vi båda drömma, om den andres död
(chorus) De sa att jag dräpt Men osanning är det Min synd var att vägra hans skatt Och stå mot att bli i träldom Han stal från vårt folk Och frossade i hor Arvsrätten som var vår Fick talas under bödelns bila
Jag svor att om jag förmå Då ändas livet ditt snart Tålamodet och tiden är med mig Så sakteliga rinner sanden för dig slut
I skuggor från hans heliga hus Sändes män till var dörr Med knekt och skarpa svärd Först i hot, därpå flöt blod
Den som mig dömt I ord hävdar en gud som sin frände Han säger att han likt ock jag Äro skapta i helig avbild Men de orden är ljugna, ty jag vet Att vi båda är mänskor Men sen skiljer vi oss åt Den ena, han lever i ondskap och lögn Av alla de ting så räds han mig mest Ty var natt vi båda drömma, om den andres död
(repeat chorus)
Jag svor att om jag förmå Då ändas livet ditt snart Tålamodet och tiden är med mig Så sakteliga rinner sanden för dig slut