Ibland dimhöljda fjäll, ibland urskogens träd, runtom åkrarnas vajande säd Ser man svenskar som bygger och bor i sitt land, som de vårdar med arbetsam hand Under en grönskande skördemogen slätt, vilar benen från folk av vår ätt
Sverige har fallit i fiendehand och nu är det vår plikt att ta strid Nu måste vi dra ut till försvar för folk och land, gör din plikt nu när kampen tar vid
Men i öknen är jorden helt utbränd och död, här finns inget förutom just nöd Ty det stråtrövarband som från land och till land, härjar fram har gett stjälpande hand Han syns flitigt där det ockras och köpslås hit och dit, snacka skit kan vår kosmopolit!
Med sin snabel i vädret han sniffar sig fram, bland basarer och nöjen och glam Men så hugger han till och då ligger du still - han får alltid till slut som han vill Han spottar på all heder och han fnyser åt moral, han är sniken och svekfull och hal
Sverige har fallit i fiendehand och nu är det vår plikt att ta strid Nu måste vi dra ut till försvar för folk och land, gör din plikt nu när kampen tar vid
Uti Norden det kommer en främling i land, han har haltat från hemtraktens sand Och så fort han satt foten på nordmannajord, skall han börja predika sitt ord "Nordmän! Ni är onda, vänd blott andra kinden till så jag lätt kan få er dit jag vill"
Nu är folket i fängsel av lömskaste sort, och vårt andliga arv sopas bort Men ingen ser vad som egentligen sker, att vårt folk av det här brytes ner För den striden förs ej öppet, men vår fiende är van, och han följer en genomtänkt plan
Sverige har fallit i fiendehand och nu är det vår plikt att ta strid Nu måste vi dra ut till försvar för folk och land, gör din plikt nu när kampen tar vid
Medelst svekfulla lögner och lismande tal, kuvas svenskar från korsbeprydd sal Folket är som förtrollat, men upp går en man, i vars bröst ännu stoltheten brann Och från altaret vrålas förbannelser och hot, emot svensken som sätter emot
"Men du mystiske främling, förklara för mig, varför lyder vi plötsligt just dig? Vad har hänt med vårt folk när du sagt du vill väl? Nästan var man är nu som din träl!" Ett plötsligt hugg i ryggen och vår nordman faller ner, och den onde går bortåt och ler
Sverige har fallit i fiendehand och nu är det vår plikt att ta strid Nu måste vi dra ut till försvar för folk och land, gör din plikt nu när kampen tar vid
Nu ligger han stilla med blödande rygg, i det land där han förr var så trygg Och han ristar i jorden med runor av blod, vad han först då på riktigt förstod,