...no. 17 (1816)) - Sopran: Renate Krahmer; Klavier - Eva Ander
Lilla Carl, sov sött i frid, du får tids nog vaka, tids nog se vår onda tid och hennes galla smaka. Världen är en sorgeö; bäst man andas, skall man dö och bli mull tillbaka.
En gång, där en källa flöt förbi en skyl i rågen, stod en liten gosse söt och spegla sig i vågen. Bäst sin bild han såg så skön uti böljan, klar och grön, strax han intet såg´en.
Маленький Карл, спи сладко и спокойно, Скоро тебя разбудят, Скоро тебя заставят испить Горькой желчи нашего времени. Земля - юдоль печали. Всякий, кто дышит, умирает, Возвращается в землю.
Однажды у бегущего ручья Около ржаного поля Милый маленький мальчик смотрел На свое отражение в воде, Такое красивое отражение, Но вот набежали волны, И больше в ручье уже ничего не видно.