Sveriges Radio - Makt som sjukdom 1 | Текст песни

• Тексты песен
• Sveriges Radio
• Makt som sjukdom 1

Om mår psykiskt dåligt, har du anledning att fråga dig om det är dig det är fel på, eller omgivningen. Svaret lär bli olika beroende på vilket tidsklimat du råkar befinna dig i. På sjuttiotalet kunde psykiskt sjuka lyftas fram som bevis på att det behövdes en revolution. Idag är tron utbredd på att varje individ själv kan hitta strategier för att hantera sitt liv.

Det här ljudklippet är från 1958, då Erich Fromm gästade Mike Wallace i hans TV-studio i en serie program som handlade om USA som ett fritt samhälle: och, i just det här avsnittet, om hur femtiotalets amerikanska samhällsklimat påverkade medborgarna. Erich Fromm pratar om hur femtiotalets USA har kommit längre än kanske något annat nittonhundratalsland när det gällde mänsklig livskvalitet, samtidigt som man riskerar att förstöra alltihop eftersom man enligt Fromm i ett materialistiskt samhälle tenderar att enbart se arbetet som ett mål för att kunna konsumera mer, än som något som ska ge livet mening i sig själv.

Ja, vad är det för mening med våra liv? Hur skapar vi ett samhälle där meningen får plats att bli till och frodas? I OBS serie ”Guru då, död idag?” ska sociologen Rolans Paulsen besvara frågan vad vi i 2000-talets Sverige, kan lära oss av 1900-talstänkaren Fromm.

Erich Fromm, antagligen mest känd för att ha populariserat psykoanalysen i bästsäljande böcker som Flykten från friheten och Kärlekens konst, var också en av psykoanalysens stora förnyare. Fromm ifrågasatte tidigt den fram till femtiotalet förhärskande libidoteorin. Hans främsta kritik var att Freud sexualiserade känslor och beteenden som egentligen bottnade i existentiell bräcklighet. Ta Oedipuskomplexet: det Freud beskrev som barnets sexuella begär till modern, härledde Fromm till den mänskliga existensens ofrånkomliga avskildhet – att vi föds och dör ensamma, och där emellan lever i längtan efter förening. Denna längtan mynnar av och till ut i ett patologiskt syndrom som Fromm såg både hos sina patienter och hos samhället i stort. Genom att ingå i maktrelationer kan känslan av avskildhet mildras. Detta kan göras dels sadistiskt, genom dominans och kontroll över en annan persons vilja, dels masochistiskt, genom att underordna sig någon annan och utplåna den egna viljan. Inget av dessa beteenden utgör på något sätt undantaget, skriver Fromm. De är i det närmaste institutionaliserade i det vi kallar kärlek, i det vi kallar religion, i det vi kallar arbete.

I Fromms analys finns ett radikalt ifrågasättande av vad som egentligen är psykisk sjukdom. Tjugo år innan den så kallade antipsykiatrin frågade sig Fromm om smärta verkligen var en bra indikator på sjukdom i ett samhälle som själv ter sig som i grunden sjukt. Nej, skriver han, en frisk människa, det vill säga en människa som klarat sig undan fullständig alienation, som fortfarande har förmågan att känna, att lida med andra, som inte förlorat all värdighet, som inte är ”till salu”, som inte reducerat sig själv till ett ting, kommer ofta att känna sig ensam, svag och isolerad i dagens samhälle. Hon kommer att ifrågasätta sig själv, sitt förstånd, och även sin mentala hälsa. Men inget av detta, och inte heller de neuroser som smärtan ger upphov till, betraktar Fromm som det egentligt sjuka. Det sjuka utgörs snarare av den ständiga över- och underordning som vi tar till för att slippa undan vår ensamhet.

Sveriges Radio еще тексты