I en kvalmfylld andlig öken har jag sett dem gå Drabbade av själasoten, hågloösa, med ilska I synen Det är som sorgen aldrig skulle lämna deras ögon Som om sinnet hade svarinat för evigt
Sammanträngda på ytor små Lager pa lager (I boningar grå) I angestens högborg Under jorden hastar de – jagande sökande: ingenting finnande Varför stannar de aldrig upp?
Innan nuer fredliga gömma finner I susandl lundar ivingas även ni till vila Inte in stillsam undran – en rasande fråga Varför stannar ni aldrig upp?
Oändlict upplyst – fär alltid höljd I mörker Inga stjarnor ser lag lysa här Vilka skalder dikta I denna dimma? Vilka malare sina verk här färgar? Oändligt upplust – för alltid höljd I mörker Inga stjarnor ser lag lysa här Vilka malare sina verk här färgar?