Hit där ingen frid nå inne i djupen av skräck hur vidrigt kan ni ej förstå Här, i en natt svart som mörkaste bläck De sista ljusen är nu för alltid borta och väck
Tankar som flyter ut I nattens kalla famn Med skuggor som kommer in i beodets kämpande brus och Liemannen gör sitt kall vid havets stupa brant
snart det skall spikas en kista ihop under ok för blott ett kött präglat i decenium av andens sveda livets all träda, då klar så börja hava upp all jord ner skall du saknas däri din kropps kött gå in i död
en nål med gift, så liten och inte hugg från någon dolk slog porten till själen upp i tystnaden kommer de tusenfallt för att knipa den sista gnistan av ljus
tankar som flyttar ut i nattens kalla famn med skuggor som kommer in I blodets kämpande brus och Liemannen gör sig kall vid livets stupa brant