I morgontimma var skapelsen ny En arla vandring längs strändernas stråk Lufthav som strålar av gryningens ljus Vind som kyler den grånande hud Ett förskönande kalls himlavalv Över den vidsträckta vyn Med fynd av drivved som svept in mot land Den djärvaste av tanke föds Solskivan ståtar högt Bakom skuggornas danande gång Det urtida träd som andas Som viskar ut sin gudaande Bark som murknat och fallit isär En gestalt som närts utan ljus Ögon som öppnas än utan liv Än utan syfte och mål
Ask och Embla De ödeslösa
Med havet som slutpunkt, dess ändlösa grav Hand i hand samman mot en ny värld Räds ej den gäld som betalats i guld Men dömd till det pris som betalas i järn Forna vintrars skare Har nu glömt inför årets skörd Rämnande murar, smältande tjäle Ett ok som släpats i gyttjan Det finns ingen rättvisa Ty det finns bara oss Gårdagens slit betyder föga Inför morgonens dom Visa mig det band som brustit Visa oss dess spruckna fäste Flitens tid har tystnat Där pålar på nytt slås i jord
När Gautr gjöt liv, de befriade kroppar När Gautr gjöt liv, de befriade själar Varmt blod i ström genom ådror Värmen från dess källa, att skönjas bland lövverk Stränder av svavel, en spegel så grå Dränkt utan färger och liv.... av de ödeslösa