Far åt helvete Jag vill aldrig se er igen Era tomma blickar och gapander käftar Får mig att må illa Era intellektuella yttranden Är prov på andlig mongolism
Era stinkande kroppar Är viljelösa slavar under era lustar Era hjärtan är tomma skal Självbedrägeriets fästningar Självgodhetens högborgar Och av inget värde
Pladdrande tungor och smackande käftar Ni är inte värda luften ni andas Marken ni går på blir otjänlig Kvinnor och barn, unga män och åldringar Fall på knän och mottag er dom Far åt helvete!
Hör ni sanningen? Den låter som en dom Tro aldrig Att ni är något värda Låt hoppets vingar Förgås i flammor
Ovan alrunan, under galgen Ägnar jag er en sista tanke Förvissad om att den yttersta dagen nalkas Mottar jag den dystre gästen Vem av er skall han drabba först?
De som är födda till att drunkna Behöver icke frukta snaran Och drunkna skall ni I ett bråddjupt hav av eld och etter