Det förflutnas fogdar kräver räfst! Primae Nocte på jungfrutankar Morgondagen faller för gårdagens lie Men ingen pil kan Munin fälla
På framtidens halshuggna lik Tronar ett fördom praktfullt rike Ett rike vars vålnader styr dagens handlingar Med bladet på min strupe styr de min blick
Tiden släpar sig fram med avskurna hälsenor Samma moln skymmer samma himmel Bev åpnade äro förlidna fasor Samma baneman väntar kring samma hörn
Den snö som föll i fjol Ligger alltjämt kvar på marken Gryningssolens veka strålar kämpar lönlöst Mot minnenas Nifelheim
Tillvarons eftersmak är bitter Nar hågkomsten har Hel som älskarinna Morn, Tope och Otale håller hov Vredgade herrar över ett gramset sinne