Minnena kommer så ofta till mig Nu är allt borta jag fattar det ej Borta är huset där murgrönan klängde Borta är grinden där vi stod och hängde
Lyckliga gata du som varje dag hörde vårt glam En gång fanns rosor här där nu en stad fort växer fram Lyckliga gatan du finns inte mer Du har försvunnit med hela kvartert
Tystnat har leken, tystnat har sången Högt över marken svävar betongen När jag kom åter var allt så förändrat Trampat och skövlat, fördärvat och skändat
Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång Lika förunderlig och skön som den, vi hört en gång Ja, allt är borta, det är bara så! Ändå så vill jag nog inte förstå
Att min idyll som ju alla vill glömma Nu är en dröm som jag en gång fått drömma Allting är borta huset och linden Och mina vänner skingrats för vinden
Lyckliga gata det är tidens som här dragit fram Du fått ge vika nu för asfalt och macadam
Lyckliga gatan du finns inte mer Du har försvunnit med hela kvartert Tystnat har leken, tystnat har sången Högt över marken svävar betongen
När jag kom åter var allt så förändrat Trampat och skövlat, fördärvat och skändat Skall mellan dessa höga hus en dag stiga en sång Lika förunderlig och skön som den, vi hört en gång