Det var tid, att njuta av varann Vi sa ingenting, vi bara försvann Åkte bil över floder genom berg tills vi blandades av havets färg
I ett rum, på ett slitet pensionat Tog vi för oss av vad livet kan ge Sov en stund, sen vakna vi igen för att åter möta kärleken
Vi hade lämnat allt, bara gått vår väg Vi följde passionen, dess varje blinda steg Hon var den vackraste, jag var en båt på drift Vi var två pjäser, som råkat hamnat fel i tillfälligheternas spel
På en strand, i en folktom restaurang lät vi timmarna förnöjsamt gå förbi Och hon sa, att hon aldrig mått så bra trots denna regniga och blåsiga dag
Jag förstod, fast jag ville inte ändå att en av oss, måste resa sig och gå Så jag log, jag höll med om varje ord och beställde mera vin till vårt bord
Vi hade lämnat allt, bara gått vår väg Vi följde passionen, dess varje blinda steg Hon var den vackraste, jag var en båt på drift Vi var två pjäser, som råkat hamnat fel i tillfälligheternas spel
På en pir stod vi länge liksom väntande Under tystnad såg vi solen gå ner Hon kröp nära tätt intill, tiden stod still
Vi hade lämnat allt, bara gått vår väg Vi följde passionen, dess varje blinda steg Hon var den vackraste, jag var en båt på drift Vi var två pjäser, som råkat hamnat fel i tillfälligheternas spel