Mitt liv är inte alls de år som gått Det är fina stunder och minnen jag fått Vissa snedsteg har gett men som trängt Men varje misstag var noga genomtänkt
Jag vet så väl att min natur är intensiv Men hellre en skrynklig själ än ett slätstruket liv Jag kan ha en kluven karaktär Men jag vet precis vilka jag är
Nog kan jag känna mig skruttig när krämporna plågar och allt går i moll När jag närmar mig 70 och vännerna frågar: "från vilket håll?" Allt som skänker behag behöver bli väckt Om jag tänkt en dag går det över direkt
Mitt liv på ålderns höst är inte lätt Manegen måste krattas, för löven ligger tätt En annan hattar mest men fattar visst Att krattar bäst som, hah, krattar sist
Nog har jag strävat och stretat, bävat och letat en strimma av hopp När jag mer än besviken dök ner i de diken som jämt dök upp När drifter blir magra och viljan dement Då tar jag en viagra och blir som cement
Min tid på denna jord, det är ett lån Och ingenting jag kommer leva mig ifrån Jag putsar på min glans med blankt begär Men har man verkligen nå'n chans hos Sankte Per? Kan en rådvill få en kod till hans port?