Totta Näslund & Marie Fredriksson - Ett minne bättre glömt | Текст песни

• Тексты песен
• Totta Näslund & Marie Fredriksson
• Ett minne bättre glömt

Hon satt och läste nå’t i gallerian.
Jag såg henne rätt sent,
Men höll se’n ansiktet väl gömt,
Så många år har gått
Se’n jag tänkte fria,
Till detta minne bättre glömt.

Han kom emot mej,
Men han skymde sikten
Och jag låtsades dricka ur den kopp
Jag redan tömt.
Nå’n måste ge sej,
Så jag höjde blicken,
Mot detta minne bättre glömt.

’Men hallå... är det du...?
Det var väl hundra år se’n nu...
Men jag har undrat många gånger
Vad du gör.
Du ser ung ut nu som då,
Det är väl jag som blivit grå.’

Vi är främlingar, det vet vi,
Men vi säger sånt man bör.

Det här är pinsamt,
På förhand utdömt,
Bara ett minne bättre glömt.

Visst han är äldre nu,
Det är väl självklart.
Men han är så rörande
Och ser på mej sa ömt.
Han har sin charm ännu,
I någat sårbart.
Han, detta minne bättre glömt.

Jag hade glömt det här,
Att bara prata,
Byta några minnen om vad
Som blev av allt vi drömt...

Hon rev min bärriar
Kring det privata.
Hon, detta minne bättre glömt...

Men hallå... är det du...?
Fanns du kvar i mej ännu?
Var jag galen när jag en gang lätt dej gå?
Du som känner mej än
Och kan svara som en vän.
Nu när åren lagts åt sidan
Kan jag se dej såsom då...

Och dessa timmar
Har inget uttömt
Av alla känslor vi har gömt,
I detta minne bättre glömt...