Han sitter på perrongens bänk i kylan, utan någon hemlighet att skyla. Att sista tåget gått, verkar ingen ha förstått och det är kallt, kallt, kallt
Han orkar inte fälla flera tårar, eller höra tal om nya vårar. Allt är redan sagt om de mäktigas förakt och det är kallt kallt kallt
Talar fritt gör bara barn och dårar och han ser dem överallt, men de tiger i sin bur av social censur och det är kallt kallt kallt
Sent på jorden ska de hårda vakna av att gamla gastar dansar nakna. Livet har sin lag bortom makt och morgondag och det är kallt kallt kallt
Bland korrupta kan en sanning såra, men ömma tår finns överallt, men när empatin är skral, på grund av samvetskval, då är det kallt kallt kallt
Så han sitter på perrongens bänk och vakar. Mätt på hur den bittra kalken smakar. Han har ingen röst och rang i deras etablissemang och det är kallt kallt kallt