En vacker vän jag har utvalt Den tänkte jag skull bli min tröst Den tänkte jag skull bli min tröst och vila vid mitt unga bröst
Min väninna bröt, hon bröt sin ed Hon bröt min lyckostjärna ned Nu står jag en och förtald med sorgen över tappad skatt
Var morgon jag i lunden går Jag måste fälla mången tår Där hörer jag småfågelsång Ja det var vid solens nedergång
Då kom till mig en åldrig man Han talte till mig desse ord Säg varför gråter du min vän Har du ej någon tröst igen
Gråt icke du min kära vän Det tänk din skapare lever än Tro himmelen han lönar den och straffar den som brukar svek
Som fågeln längtar efter ljusan dag så väntar jag mitt klockeslag Så går det mig till sista slut där timmeglaset rinner ut
Adjö min far och adjö min mor Adjö min syster och lilla bror Adjö, lev väl ostadig vän Vi träffas åter i himmelen
A fair young love
A fair young love I chose for my own To comfort me, and me alone, To comfort me, and me alone, And lie beside me when day was done.
My young love broke her promises, She stole my hopes of happiness. I stand alone, deceived and wronged, Mourning a treasure that is gone.
Each morning early, when I rise, The tears begin to fill my eyes. I walk the woods the whole day long And listen to the small birds' song.
One evening, at the close of day, An ancient man stood in my way. Said he "Why do you grieve, young friend? Do you think your pain will never end?"
"Dear friend, don't weep, but dry your eyes. Your Maker lives beyond the skies. Your faithfulness He will reward, And punish falsehood long and hard."
As small birds yearn for dawn's bright glow I long to leave this world of woe. When church bells toll at last for me, It's only then that I'll be free.
My parents dear, farewell to you, My sister and my brother too, Farewell my fair and false young friend - In heaven we will meet again.