Det bodde en bonde i nordingaland som fyllde de femtio år och gästerna kommo ett hundrade man fast vägen var krånglig och svår Det var laddat med mat för en treveckors helg det fanns allt som en människa vill ha och i skänkens djup stod butelj vid butelj ja det var skamligt hur mycket det var
Å faderullan lej faderi o fadera skåla och knivarna dra för det ska va glädje och sång och butelj för man ska vara glad när det är födelsedag
Så började festen och bonden slog i de församlade gästernas glas Med rom och genever och ren eau de vie för så går det till på kalas Å dom åt och drack och dom titta i krok det var glädje och jubel och sång och sen börja slagsmål och finger på krok så festen kom riktigt i gång
Nu blixtrade kniven dom vråla och skrek om vem som var starkast och bäst Och kvinnfolke stod baka dörren och grät som alltid när karlar har fest Och bonden började själv ta sig ton han blev ilsken och elak och svår tills han kom i vägen för Knivhalkar Jon Gonatt lille far och gutår
Bondens käring hon tände som krut hon skällde fast bara en stund för gubbarna tog 'na och bar henne ut och kastade käringa i brunn och så gick dom tillbaka och fortsatte slåss så lampor och allt gick i kras och elden spred sig och flammade opp ja se det var ett riktigt kalas
Så slutade natten och solen steg upp så gyllene guldgul och grann den lyste så vänligt på kullarnas topp och stugan som pyrde å brann Och vid brunnens kant höll sig käringa fast och blev också av solen belyst tills hon släppte taget och föll med ett plask och sen blev det alldeles tyst
There once was a farmer who lived in the north, He was now half a century old And his guests came a-travelling the long, winding road, One hundred or more all told. He had laid in enough of the finest of food, For a three week feast, so it seemed, And deep in the larder, in row upon row, The bottles of booze stood and gleamed.
Faddy doo dum day, faddy dee and faddy da, Drink up and fight with your friends. For it's laughter and song the whole night long, Till the birthday party comes to an end.
Well the feasting began and the strong liquor ran In and out of every glass, With brandy and whisky and strong ale and rum, The first hours of evening passed. And they ate and they drank and they talked and they joked, There was singing and laughter and fun, Till the first of the quarrelling and fighting broke out And the party had really begun.
With their knives in their hands they shouted and swore As they challenged each other to fight, And the womenfolk lamented and cried by the door, As usual on a party night. Then the farmer decided to join in the fray, And he looked both furious and grim, Till Johnny the Ripper appeared in his way - And that was the end of him.
The farmer's wife grew as angry as a bee And she started to curse and to yell, Till the men picked her up and carried her away, And flung her into the well. And then they went back to get on with their fun, Smashing lamps in the heat of the fight, And the fire slowly spread from the floor to the walls Till the whole of the house was alight.
At the dawn of the day the sun cast its rays On the tops of the hills and the trees. It shone on the scene where the farmhouse had been And the smoke drifting by on the breeze. The farmer's wife still clung for her life To the edge of the deep, dark well, And the last brief noise was the echo of her voice And a splash from the depths as she