De lekte gulltärning vid bredan bord, I lust och glädje med alla. De fruar tvenne med äran stor, Så underligt leken må falla. För allt det som är, För allt det som var, För allt det som gives i världen.
På golvet går barnet med gyllene hår, Med äppel och päron det leker. I salen Herr Anders den tappre steg in, Han skulle till Rom att resa. För allt det som är, För allt det som var, För allt det som gives i världen.
På armen han tog sin lilla brud, Han klappade henne på kinden. Han sade vore du fullvuxen nu, Snart vore du kärestan min. Han tog en ring utav sin hand, Gav barnet den med till att leka. När hon växer till i år och förstånd, Det gjorde hennes kinder bleka. För allt det som är, För allt det som var, För allt det som gives i världen.