jag har seglat över haven snart nog i 20 år lärt hur dystra dagar kommer och går alla oceaner har varit för mig en bädd och i storm på vilda vatten jag aldrig varit rädd
men nu kallar mig den jord där i norr den sköna nord och det tär min kropp och själ att jag ej är där och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga vid den plats som för mig kan kallas hem
brevet från min son kom likt vinden norr ifrån en dröm att följa pappa att gå i faders spår så drar jag sakta handen genom mitt gråa hår och från fårad kind i stillhet jag stryker bort en tår
ja nu kallar mig den jord där i norr den sköna nord och det tär min kropp och själ att jag ej är där och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga vid den plats som för mig kan kallas hem
längtans starka vingar bär mig hem skall aldrig mera lämna släkt och vän i sverige finns du kvar jag minns dig kära far
ung och stursk i sinnet inga drömmar sköts i sank jag matats har med minnen fast utsvulten och pank men när vildheten i hjärtat med ålder viker bort och tankar om ett äventyr är att minnas år som gått
ja då kallar mig den jord där i norr den sköna nord och det tär min kropp och själ att jag ej är där och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga vid den plats som för mig kan kallas hem
men nu kallar mig den jord där i norr den sköna nord och det tär min kropp och själ att jag ej är där och för mitt inre öga ser jag skogens stammar höga vid den plats som för mig kan kallas hem