På stadens tomma gator i kvarter med öde hus, Löper galna glömda barnen utan hopp och utan ljus. De blev efter, de blev kvar - de var faktiskt så det var. Ingen vände sig om, ingen saknade dom glömda barnen.
Och i natten ränner dom, leker rövare och bus, Formar fingrar till en näve, kastar sten och grus. Dom har lämnat här att härja, och med blod skall de färga, Asfalten du går på, asfalten de äger - glömda barnen.
Utan mål och utan hopp igenom natten, Springer, springer, springer, rusar, far. Med en dröm att finna skatten, med en dröm och lyckligt liv, Springer, springer, springer glömda barn.
De förkastar allt du sagt, rövar allt de aldrig haft, Tvingar tungan din ur led, där de går och skriker; mer! Dom vart nyttjade, våldtagna, splittra och sönderslagna. Hat och vrede blir bensin, ont i själen haver glinen - glömda barnen.
Ser de ont så gör de ont, krossar ben och sten. Vartän de går, bär spår av sår - de leker ej men ler.
På stadens tomma gator i kvarter med öde hus, Löper galna glömda barnen utan hopp och utan ljus. Där finns kraft och energi, kärlekslängtan, frenesi. De vill elda, de vill känna, ge dig duktigt en näsbränna - glömda barnen