Det en ärrad man mig sade, och jag lyssnade och teg När han talte ord om färd i österled. Hur där trettio skepp med män, en vårdagsmorgon längesen. Hur där drakskepp sågs gå ut på vilda hav.
Hem till Svealand och Svitjod, Hem till Svealand och Nord Se hur stäven för åt väster, Se hur drakskepp vänder hem.
Hem till Svealand och Svitjod, Hem till Svealand och Nord Ser hur drakskepp återvänder hem igen
Jag såg segel över vatten, Jag såg skepp som nu styrt hem Och vid reling såg jag trötta slitna män. De från denna stranden for, där var far och son och bror Men så fåtalig den flottan jag nu såg.
Väl de kommit upp på strand, hörde jag om sot och brand Om slag och strid långt bort i fjärran land Hur de kämpat, lidit kval, Ingvar dött och lagts i grav Hur de alla lidit ont och längtat hem
Av de skepp som fordom for, endast få kom åter nord Där till minne står än mången ristad sten Hövding Ingvar och hans män, saga skrevs där över dem, De som dog, samt de som där kom hem.
Hem till Svealand och Svitjod, Hem till Svealand och Nord Se hur stäven för åt väster Ser hur drakskepp vänder hem.
Hem till Svealand och Svitjod, Hem till Svealand och Nord Ser hur drakskepp återvänder hem från
Miklagård i Särkland Via Gårdarike vatten Över floder, över hav Runsten ristad stå idag.