Levde en konstnär en gång, Var dag var ensam och lång. I en aktris blev han kär, Hon älska´ rosor, tyvärr.
Konstnären sålde sitt hus, Sålde sin konst, ja, sitt liv. Och med de pengar han fick, Till blomstertorget han gick.
Millioner, millioner, röda rosor i ett fång Ser man när flickan varje morgon öppnar sin balkong Älskar du, brinner du, göt passionen dig till slav Hela livet för din skull blir till ett blomsterhav
Flickan från fönstret spred ut, Rosorna tills de tog slut. Folket sen bort henne bar, En fattig konstnär stod kvar.
--- RF ---
Och deras möte blev kort, Nattåget tog henne bort. Levde en konstnär en gång, Var dag var ensam och lång.