Åskvigg slår mot regnblöt bark Jordströmmar antänder sedan roten Fåror har plöjts likt vidsträckt odlingsmark Av källan som slungar ut eldkloten
Det rullas ut en brokig linda Med verkning att förblinda
Tills ett naturbål brinner med ljudlig signatur Därefter ligger skogen som förkolnade rester Mot nattens fond en brandgul kontur, Ett dramatiskt skådespel som lystiden befäster
Naturbålets magi Skänker liv till drömbilders värld Från åskvädrets logi Och följer luftströmmars färd Naturbålets empiri Är ett starkt men förgängligt sken Likt trolldom och signeri, Vaknar nästa blossande fenomen
Irrbloss som självantänds, likt nattens kristaller Och lågar över myr och hed Där som det stilla står, förmultnar och faller Som blixtnedslagets efterled
På den ljungbevuxna heden, en lägereld För att värma de som i drömmar satt Där "Yggdrasil" ligger av elmseld fälld Och tanken färdas i evignatt