Så tystnar åskans aria, dess mullrande jeremiad Och molnarméer böljar ned I en askgrå skenrökskavalkad Som sveper in alla granars lemmar med sin aura, varligt Dessa stilla väsens konturer prålar I ljusskiftningen saligt
Skogen sover! Snärjd av skenrökens törst Skogen sover! Stilla, ödestung och suggestiv Skogen sover! Av varselgivare, störst Skogen sover! Ändå fylld av pulserande liv
Ljudlöst ligger landskapet, blott djurliv hörs lågmält andas Vargars sövande klagotoner när kvällningen så randas Måhända och den örnhamn som råder högt på ett fjäll Och skuggar med väldiga vingar över den friliga skogens tjäll
Skogen sover! Snärjd av skenrökens törst Skogen sover! Stilla, ödestung och suggestiv Skogen sover! Av varselgivare, störst Skogen sover!
Vi kan endast dunkelt ana Ugglornas spöklika läte Som inseglar nattens bana Från sitt månskensomgjutna högsäte
Se, där, yviga granars mörka hot Likt svarta torn högt höjda Över martallar med seg pelarrot Vindbarkade och böjda
Skogen sover! Snärjd av skenrökens törst Skogen sover! Stilla, ödestung och suggestiv Skogen sover! Av varselgivare, störst Skogen sover!