En löpbrand sprids över markvegetation Sakta, metodiskt gör den sin räd Vinden andas lätt i respiration Över döda kvistar, mossa och träd
En glödbrand pyr i torv och rötter Omringar artfattig djurvärld Likt den eld som värmt händer och fötter När vinterköld lägrat hem och härd
Tallheden blir nu lågornas rov Ännu en gång skall den renas Där bränder vårdat furuskogen grov, Torrmark och gnista förenas Tallheden blir nu lågornas rov Spridningsfarten forcerar Furorna när dock ej brandens behov Blott dessas tjocka bark decimeras
Instabil luftmassa, turbulent pelarrök Lägrar nejden och vår biosfär Lågorna slocknar efter otaliga rymningsförsök Då vandringsleden till sist blir en barriär
Och tämjer den väderlek som branden vecklat ut Ett återträde för var timme och minut