Jag välkomnas till ett aftonland Med prunkande skyar österut, Omringad av kvällningens purpurbrand Från sekelbörjan till sekelslut
Om jag vågar mig genom dunklets portal, En vandring där skuggor ruva Längs sluttningsmyr och sprickdal Flyr ljuset som en skrämd duva
Natten visste vas skymningen såg Att mörkret skall kväsa dagerns gemål Och måla solskivans epilog När aftonstjärnan tänder sitt magiska bål
Ur dagsljusets boja tussmörkret ilar I en del av ett kosmiskt arrangemang. Där filosofin avfyrar påfordrade pilar Men tronas av myters trolska efterklang
Bland skogens skrudar har jag vilseletts Av kvällssolens sista strimma Som lagt till rygga dygnets krets Och lagt i mina händer en ödestimma
Dock hjälper månen till att leda banden När mörkret seglar med känslornas svallvåg Ljuset har välts över himlaranden